Omkring tiggar’n från Luossa

Motivering

Bergslagens (och Sveriges!) Dostojevskij och hans fattigmanspsalm Tiggarn från Luossa bör ha en självklar plats i Sveriges kulturkanon då han representerar många viktiga drag i både sin samtid och mer generellt för det typiskt svenska. Här finns naturkänslan, vemodet, fattigdomen, skönhets- och evighetslängtan, den typiskt odogmatiska andligheten och naturreligionen. Samtidigt en del av den svenska vistraditionen och en symbol för skog, torpare, arbetarrörelse och övergången mellan det gamla bondesamhället och industrisamhället. Dan Andersson gav rum åt finnskogar och marginalbygder, empatin och erfarenheten av fattigdom, ensamhet och gemenskap. Tiggarn från Luossa är en av många lysande och representativa verk, och man kunde lika gärna välja den geniala Helgdagskväll i timmerkojan (självskriven på begravningar av skogsarbetare eller andra skogsmänniskor inte bara i Bergslagen utan i stora delar av våra skogsbygder) eller Vårkänning. Helst kanske alla tre borde vara med i kanon.