Beskrivning
En kålväxt som används som rotfrukt.
Motivering
En kulturgröda som uppstått i Sverige och spridit sig över världen. Visst kan man i förstone kanske rynka på pannan åt en oansenlig och smått negligerad grönsak som kålrot, men faktum är att den räddat väldigt många liv i krigstider i många europeiska länder. I Norge kallas den ”Nordens apelsin” inte för inte. Den uppkom under andra halvan av 1600-talet genom en korsning mellan kål och rova och skedde i dåvarande östra rikshalvan, dagens Finland. Därifrån spred den sig vidare till västra rikshalvan, kanske framför allt Västergötland. Till Skottland nådde den tidigt och de gav den namn efter sitt ursprung – ”Swede”. Från Västergötland, där den dialektalt benämndes ”rotabagge”, for den till Frankrike och Italien där den blir ”le rotabaga” respektive ”la rotabaga”. Till USA där den först odlades i Illinois 1817 och där kom att kallas ”rutabaga”.
När jag mötte en italiensk forskarkollega och kom in på matkultur, sken han upp och berättade entusiastiskt för mig: ”Ja, här i bergstrakterna norr om Milano gillar man kålrot extra mycket. Man brukar skära den i bitar, koka den, göra ett mos på den och servera med fläsk” – precis om vi äter den här hemma i Sverige. Det är ju i sig inget konstigt att maträtter sprider sig över gränserna – men där alla italienare med självklarhet vet att pizzan inte bara finns i Italien numera utan över hela världen så har de flesta av oss svenskar ingen aning om att vi kulturexporterat rotmos och fläsk till gastronomins (självutropade) hemland Italien.