Julia och Romeo

Motivering

Blågrå rökmoln svävar över scenen. Skugglika figurer skymtar i mörka prång. Rörliga palissader bildar murbräckor och skyddsvallar. Tjajkovskijs musik smyger sig på. Anslaget i Mats Eks ”Julia & Romeo” är dröjande men förbyts snabbt i explosiv, förtätad dynamik. Vi befinner oss i en krutdurk av laddade känslor. Romeo ensam tvättar sina ögon klara i en källa. Snart ska han möta den stora kärleken. Den dramatiskt raffinerade öppningssekvensen tar andan ur publiken. Än en gång visar Mats Ek sin överlägsna förmåga att gjuta nytt liv i en gammal berättelse. Men det är Julia, som föreställningen handlar om. Hennes kärlek och envishet är förstummande i I Mariko Kidas gestalt.

Det är Julia som ger sig hän i kärleksscenen och som klamrar sig fast vid Romeo när morgonen gryr för han får ju inte gå, men han gör det ändå.

Romeo är helt försvarslös inför Julia. Han väljer inte kärleken, lika lite som han väljer att döda Tybalt. Men han ser sig fångad i ett nät som han inte hade sett.

Julia däremot fattar ett aktivt val. Hon ser mycket väl nätet runt om henne.

Och i konfrontationen med pappan som vill kuva henne till äktenskap med en annan står hon fast i golvet, i sin vita brudklänning och upprepar spark efter spark, ”jag tänker inte, jag tänker inte”.

Mats Ek åstadkommer något storartat med Julia och Romeo.

Det finns inga ord och det behövs inga ord

inga tidigare kärlekspar spelar någon roll.