Hallonmänniskan – Om blommor och fåglar. Om framtiden i ett skogsbryn

Motivering

”När harsyran slår ut i en enda svag stråle av solljus i den täta granskogen, då förstår jag – på något sätt som jag försöker reda ut i den här boken – att människan faktiskt alltjämt har en framtid på jorden.”

Så skrev miljöjournalisten och författaren Björn Berglund för femtio år sedan. Texten finns på baksidan av HALLONMÄNNISKAN som utgavs 1975. Björn Berglund hör fåglarna omkring sig, ser gräs, blommor, bin och bär. Han vet vad han förnimmer i nuet, hur allt hänger ihop och är beroende av vartannat i naturen. Men han tänker att han själv inte helt och hållet är en del av naturen.

”Antagligen har människan i många tusen år drivit sin verksamhet i trots av de villkor som gäller för allt som lever på jorden. Redan hennes händiga förmåga att skaffa sig ett överskott förde henne till ett främlingskap. Att driva naturen till extrainsatser åt människans eget bästa, att skaffa mera än mat för dagen så att civilisationer och kulturer kunde uppstå, denna grundläggande färdighet förde henne ut ur naturen.”